onsdag 23 september 2009

all lost

jag har krupit in i mitt skal. jag är så rädd. vågar inte erkänna det.
tänker vad kommer att hända. allt kan bli som jag vill ha det men jag
vågar inte fråga. Jag står här och allt känns så likadant. ibland känner
jag bara vad är meningen? Kan någon berätta det för mig. Varför jag
står kvar här. har jag fastnat och har allt rullat vidare utan mig?
för sådant fall, vad ska jag göra då för att komma ikapp?
Jag vill bara att han ska hålla om mig, som han gjorde förr. Nu känns
allt så himla stelt. som om vi har visat för mycket. jag är rädd för
att du ska rygga tillbaka när jag säger vad jag vill. det jag vill ha är
dig. jag tror inte du inser hur bra du är, när du väl vill vara det. Jag
tror du har köpt bilden av dig, men jag ska berätta en hemlighet
den stämmer inte, inte alls. du gömmer ditt hjärta, du gömmer dig
själv. du kommer förlora på det, du kommer glömma allt. Glöm inte
mig. glöm inte mig. jag kommer inte gå någonstans förrän du säger
till mig att gå. om mitt mod vann över mitt svaga jag skulle jag säga
allt det jag vill säga till dig. jag kan inte. vill du att jag ska göra det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar